RIOs historia
Initiativet att starta RIO kom den 12 februari 1963 från rektor Hilding Friman på Wendelsbergs
folkhögskola. Han frågade de då 48 statsbidragsberättigade folkhögskolorna som hade en
rörelse som huvudman om intresse för en gemensam förening. Ett av hans syften med en
förening var de ekonomiska villkoren. RIO bildades den 30 september 1963 på Wendelsbergs
folkhögskola.
Från början utsåg olika huvudmannagrupper sina representanter i styrelsen.
Huvudmannagrupperna var Arbetarrörelsen, Svenska kyrkan, Nykterhetsrörelsen, Frikyrkan,
Näringslivet närstående, Ev. Fosterlandsstiftelsen och Allmänna gruppen. Redan 1966 ansåg
Ljungkile folkhögskola att det var en svårighet att utse en gemensam representant i allmänna
gruppen. 1982 väckte Ljungkile folkhögskola återigen frågan om gruppindelningen. 1976
ansökte Fridhems folkhögskola (ägd av en stödförening) om medlemskap. Inget hände med
deras ansökan eftersom de inte var ägda av en rörelse. Först 1985 beviljades alla de sex
stödföreningsägda skolorna i Skåne medlemskap och stadgan kompletterades med en åttonde
grupp Stödföreningsfolkhögskolor. År 1995 upplöstes gruppindelningen.
1965 började en diskussion om behovet av en gemensam organisation för alla folkhögskolor,
där även de landstingsägda folkhögskolorna skulle ingå. Frågan var under utredning och
kontakter skedde med Landstingsförbundet under hela 60- och 70 talet. På RIOs
representantskapsmöte 1981 presenterades en samarbetslösning om ett gemensamt
informationskontor. Därmed föll frågan om en gemensam organisation utöver behov av
gemensam information om folkhögskolor. Samarbetet i olika gemensamma frågorna utvecklades
istället utan en organisation.
Det gemensamma informationskontoret, Folkhögskolornas informationstjänst (FIN), var placerat
på RIO från början. När Folkbildningsrådet bildades 1991 övergick FIN som ett medlemsuppdrag
till Folkbildningsrådet.
RIO och FINs första (1986) egna lokaler fanns på Västmannagatan.
Uppgifter för RIO har från start fram till idag varit:
Politiska kontakter t.ex. svara på remisser och göra uppvaktningar
Samla in underlag
Kurser och seminarier. RIO ansvarade förr även för kurser till administrativ personal.
Informera. Från början informerade RIO även om arbetsrättsliga frågor, men det upphörde
när merparten av medlemsfolkhögskolorna anslöt sig till Statens förhandlingsdelegation (SFO).
(Numera är de flesta idé- och rörelseburna folkhögskolorna anslutna till Arbetsgivaralliansen.
Några är medlemmar i KFO).
Första fröet till den senaste genomgripande förändring av folkbildningens organisation och
styrning kom 1986 när RIO svarade Skolöverstyrelsen att ”en stor del av alla detaljbeslut som
idag fattas av SÖ kan med fördel decentraliseras till folkhögskolestyrelserna.” Det var ett svar
på SÖs anslagsframställan till regeringen om behovet av en samlad översyn av folkhögskolans
framtida ställning i utbildningssystemet. 1988 tillsatte regeringen Folkhögskolekommittén.
Deras förslag ”Folkhögskolans framtida roll och styrning” gav ytterligare frö till ett
folkbildningsråd.
1989 tog RIO fram ”Ett diskussionsinlägg utifrån folkhögskolekommitténs direktiv”. Många av RIOs
synpunkter återfanns senare i SOU 1990:65 ”Folkhögskolan i ett framtidsperspektiv”. RIOs
medlemmar hade under fyra år aktivt deltagit i diskussioner kring förändringar för folkhögskolorna.
Varken RIO eller kommittén hade förslag på vad som skulle ersätta Skolöverstyrelsen (SÖ) när SÖ
skulle avvecklas vid kommunaliseringen av utbildningsväsendet. RIOs krav handlade om att en ny lag/förordning endast
skulle ta upp frågor om
- folkhögskolans mål och syften
- statsbidragsvillkoren
- utvärderings- och tillsynsfunktion
Olika alternativ till organisation diskuterades (t.ex ett eget statligt råd, en delegation, införande under
till Kulturrådet mm). Kring årsskiftet 1990/91 uppfattades det troligt att regeringen i en
kommande proposition skulle föreslå ett Statens folkbildningsråd. På nyåret ifrågasatte Göran
Persson statens behov av inblandning i bildandet av ett folkbildningsråd. RIO tog då kontakt
med Folkbildningsförbundet (intresseorganisation för studieförbunden) och Landstingsförbundet
för att sondera möjligheter att bilda ett medlemsägt Folkbildningsråd. Regeringens proposition
1990/91:82 skriver ”Jag har erfarit att Folkbildningsförbundet, RIO och Landstingsförbundet har
för avsikt att inom kort bilda ett folkbildningsråd.”
1991 bildades Folkbildningsrådet av RIO, Folkbildningsförbundet och Landstingsförbundet.
Därmed var folkbildningen samlad och självstyrande med stark decentralisering. Staten anger mål,
syften och villkor. Folkbildningen själv utformar verksamheter med statens syften som grund
tillsammans med respektive huvudmans syften med en folkhögskola (eller ett studieförbund).
RIOs uppgifter att intressebevaka i olika forum och på politiska arenor är alltjämt viktigaste
uppgiften. Intressebevakningen gäller t.ex. ekonomi, villkor, ökad kännedom hos
allmänhet och politiker om studieformen, kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan
folkhögskolor och nya möjligheter på folkhögskolorna för verksamhet som är i linje med
folkbildning.
Mellan 1992- 2005 fick folkhögskolor särskilda anslag för att arbeta tillsammans med arbetslösa.
Starten på detta var uppvaktningar som bl.a. ledde till en demonstration av
folkhögskolepersonal och deltagare utanför riksdagshuset den 5 februari 1992. Regeringen hade
föreslagit försämringar av anslaget både till folkbildningen och av vuxenstudiestödet. Folkhögskolor
vann och blev en viktig resurs för arbetslösa under perioden 1992-2005.